när tiden rullar på

Det har varit väldigt tunt med bloggande, jag har varken haft lust eller tid men nu får jag ta mej i kragen innan jag mister varenda en av er som brukar följa mej.  (Ta mej i kragen!? Vilket ordspråk)

 I lördags kom vi hem efter några trevliga och roliga dagar på Sweden Rock. I år var det varmt och skönt det var ingen brist på sol och varma vindar. Bra artister men de bästa var Stone Sour, det skulle man inte kunna tro att jag tyckte men så var fallet.

Tyvärr fick vi åka hem tidigare för min rygg sa ifrån att det går inte längre, jag kan knappt gå 100 meter innan det gör så ont att jag inte kan ta ett steg till. 

 Ryggen har varit en följetong länge och jag trodde eller ville tro att efter operationen 2017 skulle allt bli bra men det visade sej att så var inte fallet. Efter operationen har det varit blockader som lyckats och blockader som fullständigt misslyckats, nu väntar jag på en ny blockad den 21 juni. Till hösten blir det operation igen för att ta bort cystor som finns i ryggen och trycker på nerver. Detta börjar bli ett kapitel för sej och jag måste erkänna att det är ett jobbigt kapitel i livet just nu.

De viktigaste just nu är väl att operatören vet vad han ska göra när det blir dags igen för operation. 

 Sweden Rock! Det är festivalen där alla vågar vara sej själva, där finns allt från övervintrande hippies från 60-  talet till 80-talets disco fans, där finns allt och ingen är udda på denna festival. Det är så häftigt att många vågar vara det man vill med kläder utseende utan att bry sej en skvatt om vad andra tycker.

Det är väl det som är alla festivalers charm när alla åldrar på samma plats kan lyssna och trivas ihop utan att döma någon.

 Ett tips på bra författare och en bra bok som jag läst är offer utan ansikte med Ahnhem, spännande ända fram till sista sidan, precis som en bok ska vara.

 
 
 

 

 

 

 
 
 
 
 
 
 
Pia

Kul att du är tillbaka med bloggandet!