sanningen svider

Jag tog en  sväng på vårmarkanden i dag då det är den årliga marknaden i stan. Två gånger om året höst och vår har vi marknad - det är samma knallar -  samma saker - samma folk.
Träffade en gammal vän som efter en tag i vår konversation säger - du ser verkligen sliten ut - hur mår du - har det hänt något - dina ögon ser inte alls glada ut?  Ahh, vad säger man?! - du har inte funderat över dina egna små rynkor i ansiktet och ditt gråa färg i ansiktet. Nej- så säger man inte utan - jag berättade att jag har gått igenom två stora operationer i ryggen den första 9/1 och den andra en 12/2  då det blev komplikationer och det har tagit mig ganska hårt både på mig och kroppen. -Jaha - men då kommer du säkert bli piggare när solen kommer och du ska veta att jag har så ont i ryggen på morgonen - men det går över fram på förmiddagen!? Jag sa att det var en gammal vän va? Nu är det en före detta vän 🙃
Sanningen gör ont men jag tog det inte så illa som jag skrirver. Jag ser sliten ut och jag har åkt på skavanker efter en tung vinter. Men nu kommer solen och jag har redan läst på om olika ansiktskrämer som kan gör att hyn bli glad,renare, glansigare och hela jag kommer bli som ung på nytt, bara jag köper de rätta krämerna. Trodde jag hade det men tydligen ger dom inte glansen och ungdomligheten i ansiktet, LÄNGRE. 
Kroppen är en filurig sak som kan tala om hur man mår eller hur man inte mår, den talar om för oss oftast genom ansiktet, kroppshållning men framförallt ögonen ser man hur någon mår.
Men det viktigaste i allt detta är att inte humöret har ramlat av mig helt och hållet utan jag tycker nog det börjar ta sig igen -  så vad gör lite rynkor och lite glåmigheter, det finns värre saker.