vill aldrig ha tillbaka detta året igen

Snart är året 2019 slut och det är ett år som varken jag eller Magnus eller någon i min familj kommer glömma  - ett år som inneburit ett helvete och som när jag tänker tillbaka på kunde gått riktigt illa.
 
Nyårsafton 2018- 2019 firades med goa vänner och jag hade då fått reda på att äntligen ska in operation bli av i ryggen efter n STOR misslyckad ryggoperation under 2018 . Där man öppnade och konstaterade att jag hade nerver som låg i kläm och "lossade" på detta man konstaterade att där finns två cystor som läkaren inte tyckte man skulle ta bort. 
Värken fortsatt och jag blev sämre och till många besök hos ortopeden blev min läkare på Laurentiuskliniken blev trött  på att dom inte gjorde något och skickade mig på sevon pines till spine center i Göteborg. Det tog två veckor sedan hade ja gen tid i Göteborg där dom dom konstaeade att detvar mycket i  i ryggen som var sönder - och det syntes tydligt på rönten. Jag fick vänta en månad på ooperation - och den 9 januari kl 07:00 åkte jag in på operation nr 2. 
Jag vaknade upp och  hade en lälare btevid mig som berättade att operationen gått nja bra , cystorna sprack och dombörja med att "städa " rent i ryggen inna dom kunde påbörja en stelopertion av ländryggen. Men för övrigt hade alt ått bra. 
Jag kom hem och Magnus tog semester för att hjälpa mig då jagint eklaade mig själv. Jag gjorde det jag skulle och efter två veckor känesdetsom ja gvar på gång. Det var en tisdag och ja ggikc här ehmma pysalde och ja rörde mig som jag skulle göra när jag kände en smärta från helvetet i ryggen. Jag vilade mig och magnus kom hem och ja gblev sämre och nästa dag var jag riktigt dålig. Det var den 9 februari och jag ringde upp till göteborg där ja gfick prata med kare sonja kan vara ett ryggskott se på det en dag till. Den natten ringdeMagnus efter ambulansen då ja gkrampade och hade mer än ont. JAH vägrade att följa med dådom skulle köra mit VArbergsakult och jag insåg att kjag klarar int eatt ligga i en korrdor och vänt ame denna smärta. Ambulansen kör int etill Göteborg bara till närmaste sjukhus. 
Jag fick mer morogn och krmaplösande medekn och somnade väl till slut int evet jag här börjar mitt minne försvina. 
Magnsu har kontakt igen med lökaren i Göteborg och då inser vi att det är inget ryggskott  Hon skickade ner en ambulanstransprt till och jag och Magnus åkte iväg till Göteborg. Här vet jag ingenting utan allt detta är berättat för mig. Vi kommer in och man tar prover och konstaterade ganska snabbt när dom svar på min sänka att detta är något mycket fel . Det har då blivit den 11 februari och läkaren kommer  in och säger att vi gör iordning dig för en akut operation -  skruvarna och stagen hade släppt i ryggen och på vänster sida hade det blivit en djup infektion i ryggen. Där fanns ingenting för skurvar och staf allatvar bara en infekterad röra. Jag stannade i göteborg i 4 dagar sedan förflyttades jag till infektionskliniken i Halmstad, där jag stannade i 8 dagar. Det belv en låångbvarig antibiotika kulroch det började rätta till sig, hade vecko kontakt med infektionsläkaren och även in goa läkare på Spindecenter alla håll tummarna att jag börjad ebli bättre. 
 
Våren börjad ekomma och pratade om att köpa  hus och även göra en rea till sapnien till Uffes ch Sanas lägenhet, kändes som vi behlvde komma ifrån. Vi fick tag i en begangnad jätte fin husbiloch vi kände att nu är sommren räddad vi ska åka runt i sverige och se oss om. JDet började gnaga i ryggen igen och jag kände mig int ebra men jag viste att detta skulle ta en lång  tid för läkning och att alla ben skulle få cahnsen att läkas riktigt - jag tänkte att det ska vara så här. Och läkaren sa detsamma att detta tar lång tid. Sänkan gick sakta neråt och det var det viktigaste. 
Jagblev sämre och käne att värken börjar komam tillbka och det kändes tröttamt, men jagvisste ochså att det MINST 6 månader innnan man kan se något, men röntgades ändå efter 4 månader för jag hade ont men som dom sa så kan man int eavgöra på så kort tid hur läkningen går - och det visste vi om. 
Sommaren blev inte rolig jag kunde int eåka hoj inte sitta i bilen eller husbilen kunde gå mer än någta km men det kommer bi bättre var väl både min och Magnus tanke. en när vi kom fram till juli månadoch jag påbörja morfin igen kändes det piss. Men vi bestämmde oss för bestlla en flygstol ner till sapnien i September månad för då är allt säkert mycket bättre. Sommaren belv mysig med mycket bad och grillning med goa vänner mycket tokigheter och en sommar som var bra -  jag  knapprade morfin.
 
Vi åkte till Västervik på en undrbar seneter med MC klubben i augusti månad  kag körde bil dit och Magnus tog hojen med d om andra. På ördagen skulle vi ut en rund aför at se os om i Västervik och vi hade bestömmt oss för at ja gåker med och det gjorde ja goch det gick jätte bra, himla roligt. 
När vi kom hem igen börjad eja gbli riktigt dålig i ryggen men en lång bilresa åkte hoj osv så man hittar alltid förklaringar. 
Jag fick tid till DEN STORA DAGEN de tär när det gått 6 månader och jag skulle röntgas för att få det slutliga svaret ay allt är nu bra. Det är Augusti och ja goch åker upp fört två olika röntgen och sedna mass apriver och så vntade vi påläkarne för att få det glädjande svaret. Jag skojade med Magnus och sa- jag går in själv är det något så hämta rjag dig. 
Catarina kommer och ser lite nedstämd utnär hon säger hej Veronika! Efte dett aäger hon oj kans du gå så här bra?! - då började ja gkänna en oro att vad menar hon. Vi sätter oss och det första hon säger är - ingenting är läkt i ryggen allt benmjöl vi byggt upp ryggen med är borta kroppen har tagit upp det. DU har ingenting i ryggen som håller upp detta. DÅ HÄMTADE JAG MAGNUS.
 
Vi bestämde då att vi väntar fyra månader till för att se om läkningen kommer att påbörjas, det var gråt och mycket ledsamt - hemresan grät jag mig igenom. På kvällen började vi prata om det hela och vi sa att vad ska vi vänta på ?! att jag blir sämre ? Så jag ringde till läkaren dagen efter och sa att jag vill inte vi väntar fyra månader för att  få samma svar att det inte hänt något. Hon höll med och sa att hon själv funderade efter vi åkt men fick uppfattningen av mig att jag ville verkligen inte opereras nu. Jag blev uppsatt på ny röntgen det vara andra läkare som tittade på mitt fall och dom bedömde att vi väntar inte . Jag sa att vi ska till Spanien och min läkare sa - åk , njut av värmen och få ny energi - hon skrev ut tabletter och intyg för tullen. 
När vi kom hem började det ramla in kallelser till provtagning röntgen ortopedtekniska och till slut kom operationstiden och den 19 september opererades jag för 4 gången och det var 3 gången på 10 månader som jag rullades in för operation. Efter 5,5 timmar vaknade jag upp och läkaren var mer än nöjd med operationen och det kändes jätte bra. På kvällen var jag uppe och gick och det kändes konstigt - jag hade ingen mer smärta - mer än operations smärtan och den räckte gått och väl. Jag stannade två nätter sedan fick jag åka hem och denna gången gick det mycket bättre - åt mina morfin tabletter och det kändes som denna gången har dom lyckats.Efter två veckor var vi tillbaka i Göteborg då jag fick en oerhörd smärta igen, från ingenstans. Det blev röntgen och prover som visade på ett ryggskott. Vilken lycklig känsla när man får reda på att - DU har ett ryggskott YES! det är inget annat.
Så vi åkte hem jag, Magnus och ryggskottet och vi var väldigt lyckliga att det 
"bara" var ett ryggskott.  Jag var nog den lyckligaste patienter dom hade som fått ett sånt svar. 
Nu är det bara framåt som gäller och det har nu gått 7 veckor sedan min senaste och sista operation av min rygg. Det är små steg men det går framåt varje dag och jag tränar, går och det känns jävligt gött. Jag har ingen värk äter ingen morfin och nu hoppas jag bara att om 5 månader få ett svar att nu är allt okej och vi syns om 1 år. 
 
Vi kommer fira denna nyår med samma goa vänner och detta året ska jag bada länge i deras utespa - och jag ska ligga och titta på stjärnorna och INTE tänka tillbaka på året 2019 utan tänka på ett nytt orört 2020. 
 
 

Kommentera här: