som det kan gå

publicerat i om allt och inget;
Just nu mår jag inte bra utan jag har hamnat i ett läge som jag är tacksam för att jag aldrig varit i förr. Jag är jätte glad för alla er som hör av er och undrar hur det går med mig osv. MEN jag får också ofta frågan varför hör DU inte av dig och varför svarar du inte eller skriver. 
Jag vet att många av mina vänner skriver men kanske inte är så noga med ett svar från mig utan mer att -  Hej på dig vi finns här! 
Jag började blogga om min resa med ryggen och tänkte göra det varje dag och berätta vad som händer och hur det går. Sedan fick jag mig en tankeställare av mina barn som frågade om vi måste dela din hälsa med alla andra mamma. Det fick mig att fundera mer än en gång och jag kom fram till att mina söner har helt rätt. Jag började  tänka att detta  här berör mig och min man våra barn och dom närmaste släkt och vänner vi har omkring oss. Samtidigt blev det helt enkelt för tufft för mig att skriva , det blev för mycket elände och jag är en människa som vill se möjligheterna och glädjen och därför väljer jag  att avstå.
Jag kan berätta en kortis version. Det gick inte riktigt vägen med operationen utan det kom in en baskilusk som ställde till det och jag har fått genomgå  operation där man tagit bort skruvarna och plattorna igen. Rensat upp infektionen och väntar nu på odlingen ska bli klar.  Kroppen tyckte inte om titanskruvarna.  
Men med dagens sjukvård och alla dessa underbara människor som jobbar för att just jag ska bli frisk och bra är rörande. Utan er så hade det säkert varit ett annorlunda läge idag. 

Man är olika jag har ofta bloggat för att få ur mig saker, hur jag funderar och tänker både med och motgång. Jag tycker vi ska få vara annorlunda och göra det som känns bäst. Jag väljer denna vägen just när det gäller mig min familj och min hälsa. 

Att sluta blogga! Vilken hemsk tanke skulle jag aldrig göra. Jag  tänkte faktiskt blogga om hur det är att vara en äkta rödhårig kvinna som föddes med rött hår, fräknar och ett hår som såg ut som Pippi Långstrump,  Pippilotta, viktualia  Rullgardina , krusmynta, Efraimsdotter Långstrump.
Det var inte lätt för många på 60 talet att vara rödhårig. Jag har pratat med några som är i min ålder som mått väldigt illa över en barndom med fräknar och rött hår. Jag har haft turen förmånen eller har det kanske synts på mig att jag varit jättestolt över mitt hår och mina fräknar.  Men det inlägget tar vi en annan dag.  Hoppas ni alla förstår mitt tänk när det gäller just min hälsa. Fortsätt höra av dig och du som jag vet ju att vi är världens bästa vänner och dom bryr man sig om. 
PS: här väger dom en varje dag i en stol så jag  kan inte dra ifrån ett enda jäkla gram.