Rastlös

Nu när rastlösheten kommit över mig är det väl ett bevis på att jag känner mig bättre. Men så enkelt är det nog inte , men det är en bra början. Jag kan ta mig tusan inte göra någonting alls själv, sätta på kaffe och ta fram det som Magnus ställt högst upp i skåp eller kylskåp det går bra. Känns så irreterande. Jag har börjat märka av steloperationen i olika rörelser, skulle vrida mig men det gick inte.  Lite läskigt men absolut inget farligt. Lite spännande att se hur det blir det kommer inte påverka mig när jag lärt mig. 
Annars händer det inte så mycket på dagarna gör mina övningar som är vicka på tårna, hitta olika muskler i rygg och magen och spänna dom (det känns inte skönt), armhävningar mot väggen. Det är min träning och när jag fick det av fysoterapeut tänkte jag att  - DU jag är inte 90 år men det känns som jag är det trots allt.  Det är både jobbigt och känns en del. Jag sover fortfarande väldigt mycket  tröttheten är enorm men normal säger dom.  Läkaren ringt i dag och checkat av läget och hon är nöjd och säger att vila, sov och gör ditt träningsprogram inget annat.
Det värsta är när man känner sig "sjuk" och någon säger att du får inte göra det och så gör man det ändå,  för man kan inte låta bli. Så tänkte jag nu också men så var inte läget, för jag kan verkligen INTE göra något.
Just nu har jag kravlar mig upp i sängen efter att gosat med mina vovvar som legat på mig i soffan och  sovit några timmar. Jag kan inte ha dom på övervåningen då Harley inte trivs alls här uppe utan vill bara ner. Men jag sover en stund sedan ner och gosa några timmar med dom och dom är jätte duktiga.  Magnus varit hemma och vart ute med dom i det kalla vädret, Nisse gillar det inte alls tydligen. Han är som vi andra vill ha vår, värme och sol.

  




1 Karin Eriksson:

skriven

Du är tuff som gått igenom ett super operation, kanske bra att kroppen säger nej, det går inte 🤩

Kommentera här: