Idag vaknade vi upp till snö och en sol som försöker bryta igenom! Härligt!

Harley var galen när vi kom ut hoppade, skuttade och åt snö, det var toppen att vara hund idag! För min del hade jag full kontroll på armar, fötter och ben för att inte halka i diket, jäklar vad halt det var.

I tisdags var jag sista gången på Spine Center i Göteborg. Nu är jag färdig behandlad efter 4 operationer en djup infektion i ryggen som krävde 8 dagar på infektionskliniken – och antibiotika under 6 månader. Att vinka hej då till min läkare kändes skönt! Att träffa min läkare igen hade jag gärna gjort en underbar läkare med hjärtat på rätt plats. Men jag vill inte och hoppas inte jag träffar henne på Spine Center. Men skulle fallet så vara så vet jag att jag blir väl omhändertagen!

Har ni tänkt på så många människor som kan och vet allt om covid-19 vaccinet? Jag hade ingen aning att jag hade så många ”bekanta” som både är forskare, läkare och vet hur allt fungerar. Fantastiskt att det finns så många ”hobby” forskare som vågar yttra sig om att dom vet minsann hur det funkar. Starkt av dom!

För min del kommer jag vaccinera mig  när det är min tur – om det är rätt eller fel har jag ingen aning om, men jag tror på vaccinet – och de som tagit fram det för att vi ska få stopp på eländet. Och det är det viktigaste att jag tror på det.

Jag tänker inte tala om vem som har rätt eller fel för den kunskapen ligger långt ifrån vad jag kan och vet – men jag tror vi vet, inte idag men om några år vad som blev bra eller vad som gick galet.

Nu blir det lunch sedan får det bli en långpromenad med min fyrfotade älskling i solen……

Kramis och håll ut – och håll avstånd!

Jag kanske har dålig humor eller är jag inte så lättroad av alla dessa komiker och dåliga skämt på sociala medier om covid-19. Jag blir mest ledsen över att det finns människor som skämtar om det. Klart vi måste göra allt för att ha roligt och inte deppa ihop under den här pandemin. Men att skämta om detta elände världen har drabbats av får inte mig att dra på smilet. Människor har dött, människor kommer dö, människor kämpar för sitt liv just nu –  vi har vårdpersonal som gråter av trötthet och är rädda för att bli smittade. Så tänk lite innan pennan eller munnen öppnas. Lite svårt att förklara för någon som precis mist en anhörig vad det roliga var i corona skämtet.

Annars har helgen varit underbar med sol och härligt väder. Vi träffade Pia och Stefan i går vid havet och hade lite picknick i solen. Idag har jag mest fixat och trixat här hemma, gjort om hallen lite och sedan var vi hos Tobias m familj en sväng, Magnus kopplade in lampor på ladugården så nu lyser det så grant.

Men det bästa av allt denna helgen är att jag gick 7 km i går och jag klarade det – tjohooo. Vågen har jag slängt ut för måttbandet var mycket roligare minus 6 cm sedan nyår. Nu är det ny vecka och nya utmaningar!

Hej!

Ibland skulle jag bara vilja stänga av allt och bara sitta och flumma för mig själv i en fåtölj med en podd i örat – och en stor kopp te. Då kommer ju genast frågan – vad är det som hindrar mig? Ingenting för idag har jag verkligen bara suttit och flummat, kollat på flummiga filmer på netflix och bara njutit med Harley och massa go te.

Hoppas alla tar sig den tiden i livet att bara göra ingenting. Alla måsten tar så mycket energi, så när vi kan måste vi koppla ifrån hjärnan och kroppen från stress och måsten.

Ska vi orka vara friska och orka med allt vi vill göra måste vi tänka till och vara rädda om oss själva. Jag har tänkt mycket efter min stroke (som gick bra) mina rygg operationer att jag har verkligen haft tur att kommit in i tid och jag fick dom skickligaste rygg kirurgerna som spikade ihop mig. Då har jag en skyldighet att ge igen genom att ta vara på mig på det bästa sättet.

Jag har snöat in på te, också något att snöa in sig på, men det är så gott med ingefära, lite citron och helst lite honung så blir det kanon. Så enkelt och så attans gott! Testa.

Nu kommer snart Magnus hem från träningen med bandet – jag ska fixa lite mat och sedan blir det en promenad med Harley! Jag går och går passar på så länge ryggen gillar det!

Kram

Löfstaviken

Då mina inlägg på Facebook blir borttagna idag så är det nog inte meningen att man ska läsa dom – inte vet jag men nåt litet troll är det som plockat bort dom. Nu har det inte varit några hemska inlägg med våld, dödande, misshandel av djur, kvinnor, män eller barn. Utan jag delade biverkningar av alvedon som står på fass. Därefter stog det att läsa – kanske inte covid-19 vaccinet är så farligt som vi tror!

Fel av mig att dela något så dumt som biverkningar på alvedon. Ibland förstår jag inte hur man och vem som avgör hur man får lägga ut saker på fb. Tydligen var det inte tillräckligt hemskt och farligt. Eller så är det helt enkelt ett litet troll som härjar. Vill ni läsa biverkningar av alvedon så läs på paketetets innehåll förteckning. Men säg inget.

Idag har jag kört för min mamma till Halmstad sjukhus- inget allvarligt utan bara ett lite återbesök – och allt var givetvis bra. Jag gick komma in på sjukhuset men inte följa med in på mottagningen. Då fiket var öppet tog jag mig en kopp kaffe och satt mig längst bort för mig själv. Jag är lite förvånad att jag kom in överhuvudtaget. När man sitter och tittar på alla som rör sig så är det väldigt mycket hänsyn för varandra och vakterna har full koll!

Allt är borta

Hej!

Något som jag inte upplevt på de senaste 6 åren har hänt – det gör inte ont i ryggen inte ens lite. Helt plötsligt var det borta! Vad hände?

Jag var hos Mårten MH friskvård i måndags och fick behandling som jag faktiskt överlevde – trodde ett tag att sista dagen var kommen, det var inget skönt alls. Jag fick nya övningar som jag ska göra och har gjort sedan i måndags. Jag hade en helvetets smärta och ömhet måndag, tisdag och onsdag sedan började det avta. Och idag försvann värken helt. Nu håller jag tummar och tår att det håller i sig. Att vara smärtfri gör att jag undrar vad är det som fattas, har jag tappat något, haha.

Nu är det dags att sova i morgon en ny dag med nya utmaningar!

Kramis

Nu har vi haft ledighet och bara gjort det som fallit oss in. Nyår var jätte mysig vi var hos Thomas och Vibeke redan vid 16 tiden. Magnus och Thomas var ute med Harley och Boggie och gick en långrunda – och jag och Vibeke fixade maten. Det var som en nyår ska vara i corona tider, lugn, go mat, dricka, spel och bada i deras spa. Den traditionen bryter vi inte med att bada.

Jag hade tänkt summera 2020 men det mesta är redan skrivit under året här på min blogg. Men klart det varit ett händelserikt år med en pandemi som tagit över världen. Än är den inte över och jag tror tyvärr att vi får kämpa på ett tag till med att hålla avstånd och hålla ut. Jag hoppas det går fort så att alla som vill kan vaccinera sig – fortast möjligt. Vi får hoppas att alla som vill kan vara färdig vaccinerade till midsommar!

Vi har absolut inte lidit någon nöd detta året men vi har hållt oss väldigt mycket på avstånd från folk vi inte träffar i vanliga fall. De vänner vi har träffat har vi oftast träffat ute. Det har varit ett nytt och roligt sätt att umgås på, det gäller att tänka om – och tänka rätt!

Jag brukar alltid tycka nyår är lite vemodigt, man vet vad som har hänt men man har ingen aning om vad som ska hända under de nya året – och tur är väl det. Men i år kände jag bara att äntligen ett nytt år – och nu måste vi se framåt och ta oss igenom allt och försöka se möjligheter!

Jag har kämpat hela året med min rygg för att kunna bli så bra som möjligt och det har jag lyckats bra med. Jag är inte i mål men jag ser målsnöret denna gången. Jag har fått bästa hjälpen man kan få när det gäller att bygga upp ”nya” muskler och hitta nya rörelser. Hjälpen heter Mårten Hansen MH friskvård. Mycket skicklig kille.

Både jag och Magnus ser detta året som ett nytt år där jag kan få vara hyfsat smärtfri och vi kan träna tillsammans och göra helt vanliga saker ihop utan min rygg sättet stopp för det. Det har vart tufft för mig men inte mindre tufft för Magnus! Att stå brevid är ingen enkel uppgift.

Nu tycker jag vi fortsätter att hålla ut – och snart ser vi målsnöret 🤘

Kramis!

Juldagen

Nu har vi landat hemma och ätit! Julafton var precis som en julafton ska vara lugn och vi åt gott och tomten kom på besök. En del badade tunna som Tobias eldade och höll varm hela dagen, jag passade på att sova en runda på eftermiddagen istället. Det var en go julafton ingen hysteri och det är för mig helt underbart.

Idag åt vi en lång frukost ihop av rester som blev över sedan igår. Efter det blev det film, Jönsson ligan. Jag måste erkänna att jag somnade men det jag såg verkade den hyfsat bra. Vi var hemma vid 16 tiden och nu har vi ätit och jag känner att ögonen börjar bli grusiga igen. Det blir så när man slappnar av och bara har det gött.

Jag haft en liten släng av min hjärntrötthet de senaste veckorna och när det börjar släppa blir jag trött på ett mer normalt sätt. När jag är hjärntrötthet kan jag sova var som helst – när som helst men man känner sig aldrig utvilad. Så nu sover jag ikapp lite normalare sömn. Många som kan och vet säger att man kan aldrig sova igen sömn men har man vart trött av hjärntrötthet kan man absolut sova igen sömn – alla fall jag.

Nu vänder det och vi går mot ljusare och förhoppningsvis ett bättre nytt år, året 2020 kommer vi aldrig glömma och det kommer vara förre och efter pandemin vi kommer prata om. Om det nya året vet vi inget om – det vet vi vid denna tiden om 12 månader – och har vi tur så har det varit ett bra år 2021.

Ha det gött på er alla denna juldag och ta det lugnt – och ge inte upp det blir bättre om inte idag så kanske i morgon 🎀

Kramis

För 10 år sedan vid denna tiden låg jag på avd 52 på sjukhuset i Halmstad. Det som jag ALDRIG trodde skulle hända mig hände – jag fick en stroke 44 år gammal!

När jag tänker på vad som hade kunnat hända den där dagen den 19 december för 10 år sedan får jag alltid hjärtklappning. Det är något som alltid komma sitta kvar i mig när jag tänker tillbaka – det kunde gått helt fel. Men nu gjorde det inte det utan proppen släppte efter 4 -5 timmar – och jag återfick känsel och kom tillbaka ganska fort. Jag fick komma hem dagen innan julafton för att läggas in igen annandag jul. En jul som jag förträngt och inte tänker plocka fram igen. Den är lagd på hyllan och där får den stanna. Punkt slut.

Idag har jag och Magnus fixat det sista som skulle fixas, så nu har vi en lång ledighet där vi bara ska göra det som faller oss in. På torsdag firar vi jul hos Tobias & Nina med familj, ska bli mysigt. Annars har jag och Magnus inget bokat mer än bara vara lediga, mysa och bara vara. Nu är det som det är och vi får se framåt – och det finns ett liv efter jul också, som tur är!

Håll ut – och håll avstånd

Kramis

en paus


Hej!
Nu måste vi nog få lite paus från nyheter och allt elände som vi matas med hela tiden, det är en tuff värld och fler och fler mår dåligt över denna pandemi och allt annat som cirkulerar i media. Jag hade önskat att vi inte hade behövt informera varje dag varje timma att vi alla har ett ansvar att stoppa denna pandemi, det hade varit underbart alla hade lyssnat och förstått budskap istället. Jag har aldrig trott att en stängning av ett land skulle göra det bättre men i dag vet jag inte vad jag tror. Kanske det bästa att göra som Tyskland och många andra länder , stäng alla butiker endast apotek och matvaruhus öppna.

Vad vet jag – och vem vet egentligen!

Foto av veronikambengtsson

Håll avstånd – och håll ut!

Kram!


därför började jag blogga

Jag fick en fråga på min mejl från en kvinna som frågade -varför jag började blogga!

Allt började för ca 16 år sedan när vi köpte Wille en långhårig dvärgtax.  Jag började läsa bloggar/hemsidor om hundar och tänkte att jag ska starta en hemsida med bilder och skriva om Wille – och Frasse som kom 3 år efter även det en långhårig dvärgtax. 

Jag började också läsa andra bloggar som handlade om livet och lite av varje. Jag började rikta in mig på det jag gjorde på dagarna – nämligen jobb, hundarna – och det jag sysslade allra mest med och brann för  – nämligen politik och sociala frågor.

När min dåvarande man blev sjuk och opererades för hjärntumör – och jag lyckades få en stroke mitt i allt elände 44 år. ( jag hade änglavakt, kom in i tid och fick all hjälp – endast hjärntröttheten kvar som är mycket sällan. ) blev det ett sätt för mig att skriva av mig – om vardagen och hur det var att leva med en anhörig som vi visste skulle lämna oss. Efter han gick bort blev det en terapi för mig att skriva om livet – att jag hade som alla andra som drabbas av sorg  två vägar att gå ge upp – eller gå vidare. Det blev mycket skrivande vad som hände i mitt liv med politiken , jobbet vänner och allt runt omkring mig.

När  man väljer att går vidare ser man vilka som är ens vänner – vänner sviker, jag själv orkar inte med vänner som tar energi , nya vänner kommer och livet fortsätter. Jag har en erfarenhet som jag är mycket stolt över, trots allt. Alla har vi en historia – och man kan göra det omöjliga – möjligt.

Jag vill dela med mig och hoppas att man ser att livet är ganska gött att leva och har man som jag haft en tur som jag inte alltid ser- ska man inte klaga. Min tur har varit han med stort M.

Tänk vad konstigt livet är vi har under alla åren gått vid sidan om varandra genom skolan, gemensamma vänner, våra barn har gått i samma skola och vi har bott inte så långt ifrån varandra. Helt plötsligt hittade vi varandra och det kändes som vi känt varandra hela livet. Det tog 50 år innan vi hittade varandra, jag och Magnus. Vi valde båda andra vägar innan vi träffades som har gett oss erfarenhet på olika vis med familj, barn, vänner, skilsmässor, sorg – och kärlek. 

Men till slut slogs våra vägar ihop!

Sedan började min resa som har varit mer än jobbigt för oss båda – nämligen min rygg.

Allt började 2018 då jag opererade ryggen i Halmstad, tyvärr misslyckades dom och den 9 januari 2019 gjorde jag min andra ryggoperation i Göteborg där dom stelopererade ländryggen. Efter många års smärta skulle nu ryggen äntligen bli bra. Men där fanns två cystor som sprack när dom öppnade mig  (man hade inte tagit bort dom under första operationen utan bara låtit det vara) , så dom fick börja med att ”städa” ryggen. Efter 7 timmar var allt på plats med skruvar och stag – och jag var nu stelopererad. Allt kändes bra fram till februari då jag fick svår smärta och jag blev väldigt sjuk – snabbt. Magnus ringde läkaren i Gbg som skickade ner en ambulanstransport från Göteborg som körde mig direkt till röntgen. Jag har tyvärr inget minne av dessa dagar då jag var så dålig och full av morfin för smärtan. Väl framme tog man prover, röntgen och konstaterade snabbt att jag hade en infektion i kroppen. Röntgen visade att skruvar och stag lossnat och jag hade fått en djup infektion i ländryggen som höll på att växa. Jag opererades akut för tredje gången och man tog bort allt och cementade upp ryggen. Jag låg 5 dagar i Gbg för att sedan fortsätta behandling med antibiotika i dropp på infektionskliniken i Halmstad. Efter det åt jag antibiotika i 5 månader. 

I augusti var det dags för den stora undersökningen där vi skulle få svar att allt var bra och det var dags för mig (oss) att börja återgå till ett normalt liv.  Jag hade haft ont men tänkt , det är väl inte konstigt . Vi fick svaret att inget är läkt efter sista operationen . Vi gick igenom röntgenbilderna som visade ett stort svart hål i ryggen, där fanns ingenting som höll uppe min rygg mer än mina muskler. Jag trodde inte jag hade muskler i ryggen men det visade sig att jag hade väldigt starka, annars hade jag inte kunnat gå. Vi bestämde att höras av inom några dagar – vi var tvungna att smälta allt vi fått reda på – och alla svar vi fått. Jag bara grät och sa – jag orkar inte en fjärde operation – det är en sån jävlig operation –  jag fixar inte det. På vägen hem var både jag och Magnus i chock och visste varken ut eller in. Gör dom inget är jag rullstolsbunden inom ett halvår med den farten det gick då jag bara blev sämre. Vi pratade och vände på allt den kvällen och natten. Vi bestämde att det finns inget att vänta på utan jag ringde läkaren dagen efter och sa – nu kör vi och väntar inte. Hon skulle prata med olika läkare om hur dom skulle operera mig och vem som skulle vara med under operationen – men framförallt hitta material som kroppen fixade och inte slog ut. Det var mycket skador efter infektionen som gjorde dom lite förbryllade hur dom skulle kunna fästa skruvarna.  Det gick fort det var besök på röntgen och ortopedtekniska. Efter en månad ringde narkosläkare och sa – nu kör vi – nu är det dags. Min operationsläkare ringde dagen efter och berättade hur allt skulle gå till.

Den 21 oktober 06:30 släppte Magnus av mig och redan 07:00 hade jag fått mina första tabletter med morfin och lugnande – och kördes in för min fjärde operation.  Jag pratade med läkaren och narkosläkaren pratade och skojade om allt möjligt och 07:15 ( hade  den stora klockan på vägen framför mig) vet jag dom  frågade om jag var beredd – jag svarade nu gör vi detta en gång för alla och operationsläkaren håll mig i handen. Sedan sov jag gott till Kl 14 där det stog två läkare som pratade med mig – och berättade att operationen är lyckad!

Nu har det gått 1 år sedan sista operationen och jag har fått skador i muskler och fästen efter infektion och lite för många operationer. Men det viktigaste är att allt annat är läkt riktigt och det är det, skruvar och stag sitter där det ska. Härligt.

Den 7 januari ska jag åter träffa min läkaren i Göteborg . Att jag inte skulle bli helt smärtfri efter alla dessa turer var jag beredd på . Jag har en liten väg kvar på stigen och det är att bygga upp och stärka andra muskler runt omkring där musklerna inte funkar. Men det går bra två steg framåt – och ett halvt bakåt, men bara ibland. Har hjälp av världen bästa fystränare Mårten H.

Livet kan vara rättvist - också!

På den vägen är det – och idag skriver jag fortfarande om min vardag i mittilivet.

På en enkel fråga blev det en ganska långt svar!

KRAMEN

Förre och efter covid-19

Tänk om 20 år då kommer vi prata om – kom du ihåg innan coronan eller – det var nog efter coronan. Jag är övertygad att vi kommer i framtiden prata om innan och efter pandemin när vi ska förklara något eller relatera till något.

Just nu skulle jag vilja ha en corona fri helg – och träffa alla som jag inte träffat på mycket länge, tänk att bara att få krama om någon och kunna umgås normalt – det hade vart toppen.

Pratade med Pia ikväll och vi kom fram till att tänk att fixa till sig och kunna gå ut och bara ha det jäkligt sköj på en konsert, festival eller någon annan livemusik. Eller helt enkelt bara gå ut och äta och umgås! Men vi får vänta och hoppas vaccinet ger den effekten den ska.

Jag har varit tveksam till att vaccinera mig men jag har nog tänkt om. Detta kommer inte vara den första och enda pandemin i vår värld så kan jag förhindra att smitta eller blir smittad så får nog även jag vaccinera mig.

Vi måste få ett slut på eländet. Jag vill kunna umgås normalt med andra, jag vill kunna resa igen och framförallt vill jag att allt ska bli normalt. Som det var innan coronan.